Sommar, regn och ingen sol
Sommaren är här, fast ändå inte. Kvällarna förblir ljusa långt in i natten och man vaknar till fågelkvittret utanför fönstret var morgon - men ändå fattas något. Solen må ha gott i moln men det känns inte som att det är den jag som mest trånar efter... Det saknas en känsla. Sommaren är här men känns som att den varit sedan länge förbi. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som håller mig så förankrad till det ordinära "året om" livet, men det är definitivt något som får just denna sommar att kännas som precis all annan tid i mitt liv. Tidigare somrar har jag alltid levt som i ett sommarparadis. Men nu känner jag ej längre samma "frihet". Det känns som att livet gått mig förbi och som att sommaren aldrig igen kommer vara något speciellt igen. Den kommer inte vara som den var under mina barndomsår då livet kretsade kring solbrända axlar, kallsupar och glass i de största lass. Verkligheten kanske hann ikapp mig? Jag tror och hoppas innerligt på att denna känsla av en sorts melankoli och ihålighet endast är tillfällig, en skapelse som stigit ur min egna trötthet. Sommar, sommar kom tillbaks.
